Jag plockar upp ett löv.

Du sparar det som ett oförglömligt minne

från vår första höst.

Vi kramar varandra i lövhögen

och tillsammans med hösten

blir vi lika färgglada.

Vi sparkar löven framför oss

de virvlar upp tillsammans med blåsten

i ett lyckorus brusar jag upp mig över kärleken.

En overklig saga

om en osannorlik kärlek

har blivit sanning.

(Dikt: jag själv, från hösten 05)