Nu är jag färdig, men bussen går inte förän om en halvtimme. Jag hatar att bli klar för tidigt så att jag måste sitta och fördriva tid. Jag ska träffa älsklingen en stund på hans lunch, sen ska jag luncha med Sara. Efter det så vet jag inte vad jag ska göra, jag har lovat Jonathan att träna när han slutar klockan fem. Tills dess går jag nog hem till mamma. Gud, jag har verkligen ingenting att skriva om. Min ångest berättade jag ju om igår. Jag tror inte att den kommer att gå över än på ett tag. Det tar nog ett tag att anpassa sig till nya mönster, det känns lite som att vuxenlivet börjar ta sin form på allvar. Läskigt. Jag vill verkligen inte vara vuxen. Vem fan vill vara vuxen?

Tack för idag.