Ännu mer babbel
Skrivet: 2008-04-03, 14:19:17 / DagbokenJag måste tacka er för alla peppande ord till föregående inlägg. Jag behöver nog lite knuffar och peppande ord från utomstående för att jag ska komma någonstans. För jag själv skulle tycka att det vore underbart att jobba en stund och få lite rätsida på livet och tillvaron. Få lite nya erfarenheter och tänka över vad jag vill göra i framtiden. Vilket jag inte kommer någon vart med genom att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Men jag är rädd och har skjutigt det hela åt sidan och ignoreret det alldeles för länge och tänkt att det ordnar sig nog, av sig själv. Men ingenting ordnar upp sig av sig själv i den här världen. Därför är det dags att ta tag i det här innan det är försent.
Jag kommer att vara rädd, men det har jag ju varit många, många gånger tidigare.
Jag kommer ihåg när jag skulle börja på gymnasiet, jag var lika rädd då, nervös för att det var någonting nytt. Man skulle skiljas från sina tidigare klasskamrater som man haft i nio år och helt plötsligt få helt nya. Då kände jag visserligen redan några stycken. Men sen var jag lika nervös när jag skulle börja på högskolan och jag var lika nervös igen när jag skulle på informationsmöte/intervju till Sigtuna folkhögskola. Jag var livrädd och hade ont i magen alla dessa gånger, men det gick ju jättebra och efteråt kände jag mig dum som varit så nervös hela tiden.
Så varför skulle det vara svårare att jobba eller att gå på en arbetsintevju?
Jag vet inte. Men jag har verkligen målat upp ett skräcksenario omkring detta. Utan någon egentlig anledning.
Nu måste jag ta någonting att äta, min mage kurrar.
Hoppas att du har haft en skön dag och får en bra kväll!
Lycka till! :D
Hoppas du får jobbet då :) :)
Vad kul att höra =) Bra gjort av dig att sätta dig ner och skriva en ansökan, det är alltid en bra början. Och man kan inte få mer än ett nej. Det jag tyckte var värst när jag skulle söka jobb var svaren jag skulle få, eller om jag ens skulle få något.
Jo det gör mycket att känna att man kan stå på egena ben, att man tjärnar sina egna pengar och faktiskt kan bidra och hjälpa till. Har man 2 inkomster så blir det lite mer pengar att röra sig på och man kan köpa det man vill ha.
Sen så stärker det en som idnivid. Jag gick första året efter gymnasiet arbetslös, jag ville inte jobba till slut. Det var så bekvämt att bara gå hemma, men sen så ringde det en lite kocka någonstanns att nu var det dags att rycka upp sig för det här var ju inget liv. Ibörjan så var det hemskt att jobba, ville absolut inte. Men i dagens läget så vill man inget hellre än att jobba, för det är så underbart när pengarna kommer in på kontot. Men vist så känner man hela tiden att fan vad skönt det skulle vara att bara få vara hemma eller plugga.
Det är som du säger, vad ska du med en högskoleutbildning till om du ändå inte jobbar sen? Och sitta med ett stort studielån!? Jag tror att du kommer må bäst om du får jobba lite innan och känna på det livet också. Sen när du har lite mer kött på benen att du börjar plugga till det du verkligen vill syssla med =)
Man utvecklas hela tiden och växer som människa, och med det ens tankar och värderingar. Så man hinner ändra sig många gånger om innan man bestämmer sig för
vad man vill göra. Trodde jag aldrig någonsin att jag skulle hamna på ett sånt jobb jag är på nu. Jag vill absolut inte fortsätta jobba med det här så länge till, men det är ett jobb och ett jobb är alltid ett jobb. Man får försöka ha den inställningen.
Och klart att det känns jätte jobbigt att börja jobba, det är samma sak att bara byta jobb. Man är alltid oerfaren och ny när man kommer till ett jobb. Man jobbar inte likadant överallt. Har man inte jobbat förrut så blir det extra stort. Men du har deffinitivt mycket att komma. Det har vi alla, man behöver inte ha jobbat i 10 år och ha en fin högskoleutbildning för att vara intressant, utan det handlar om att söka de rätta jobben för vart man är i dags läget. För att sedan klättra upppåt. Man får bjuda så mycket på sig själv som möjligt. Erbjuda sina bästa egenskaper, och vet man inte vilka de är, så fråga vänner och närstående att berätta hur du är. Och försök sen utvecka de possitiva egenskaperna =)
Och det är bättre att jobba lite än att inget göra alls. Har man gått hemma i flera år så kan man räkna med att om man får komma på anstäkllningsinterjuv att de frågar en varför man inte jobbat och vad man gjort de åren. Så får du inte napp nu, så fortsätt bara sök. Sök allt möjligt, även sånt som du bara känner usch nej för. För allt du har med dig i ryggsäcken är bra meriter. Anmäl dig att jobba frivilligt någonstanns ett litet tag inom någon idiellverksamhet, eller gör praktik någonstanns för att få ytterlöigare meriter och referenser. Finns många bra sätt. Men det svåraste är nog att få rumpan ur soffan och göra det.
Men håller tummarna för dig =) Det blir alltid bra tillslut, det kna jag lova dig =)
Kram
jättefin blogg!!
spana gärna in min blogg och tyck till om designen, den krånglar lite :)
