Jag är livrädd för att leva, dödsrädd för att dö

Skrivet: 2008-03-01, 13:23:58 / Fotodagboken

image865

Igår kväll var vi på Kent. Innan drack vi lite vin och så hemma hos mamma sen fick vi skjuts av Tomas till Västeråshallen där vi mötte upp Sara och Häger. Det var jättetrevligt och spelningen var bra. Förutom att de spelade typ exakt samma låtar som när vi var på annexet i november. Vi hade sittplatser men när de spelade sista låten som är min favorit, Mannen med den vita hatten kunde vi inte bara sitta still, vi hoppade och dansade och klappade händerna så att jag fick ont i handflatorna. Men gud så bra det var. Utan den låten hade spelningen inte varit någonting. Den är bara bäst.

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser


Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser


Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små


Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö


Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö


Vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

HELENASCITY sa:

cool bild!


Datum: 2008-03-01: Tid: 13:38:57
Bloggadress/URL: http://metrobloggen.se/HELENASCITY
anna sa:

dom är helt underbara! såg dem för två veckor sen för tolfte gången och blir lika imponerad varje gång:)

mannen i dne vita hatten är helt magisk live.


Datum: 2008-03-01: Tid: 23:19:49
Bloggadress/URL: http://addspirit.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin