Jag har precis vaknat upp, till första november, Halloween och en stor sol. Just nu sitter jag vid köksbordet hemma hos mamma och funderar på nästa steg. Frukost. Först vaknade jag klockan åtta av en konstig dröm.

Jag och Jonathan skulle gifta oss. Det låter inte så dumt eller konstigt. Men i drömmen såg allting annorlunda ut. Allting gick åt skogen och bröllopet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Altargången känndes som att gå på en uppblåsbar bäddmadrass, jag sjönk och vinglade upp. När jag väl kom upp efter att ha ramlat omkull ett antal gånger, gick jag bara runt där, gick fram och satte mig med benen i kors och väntade på Jonathan som inte hade kommit än?! När vi väl stod där och skulle gifta oss hade han med sig ett kort där det stod att han hade glömt ringarna hemma.

Nu öppnar jag ögonen och inser att det hela bara varit en dum dröm. Min prins ligger fortfarande bredvid mig i djupsömn och vi är varken gifta eller förlovade. Efter det funderade jag på att gå upp, men efter lite eftrtanke känndes det lite väl överambitiöst. Så jag vaknade igen kvart i elva. En lite mer vettig tid kanske för en lördagsmorgon.

Halloween är en (högtid?)/(jippo?) som jag aldrig riktigt fått grepp om. Den har aldrig haft någon betydelse för mig riktigt. Så jag hade inte tänkt spöka ut mig idag, inte heller springa runt till grannar och be om bus eller godis. Jag har aldrig gjort det och kommer heller aldrig att göra det. Men fest blir det nog ändå och Halloween kommer jag nog se mer av än vad jag kanske egentligen vill.

Nu blir det frukost.