Jag börjar definitivt vänja mig vid hösten nu. När vi åkte till Skärgården igår, regnade det löv ner över vägen, det var riktigt vacker tycker jag. Jag måste ha någon förkärlek till löv, kanske för att jag är född på hösten. Men trots alla färger och löv, förknippas hösten med mörker, regn och gråa dagar. Och det brukar vara dominerande. Medan allt mysigt som hör till glöms bort. Är det inte mysigt att kurra ihop sig under en filt med en varm kopp te och tända ljus? Det tycker jag. Och virra en stor halsduk runt halsen när man går ut och sätta kängor på fötterna. Jackan kan jag tycka är lite jobbig, men nu är det ju så mordernt med koftor och lager på lager, så nu klarar man ju sig nästan utan. I alla fall ett tag till. Jag skulle verkligen behöva shoppa lite nya höstplagg, det känns som att min garderob är rätt tom på mysiga höstplagg just  nu. Men man måste ju tänka på ekonomin i första hand. Så det jag har hemma får duga ett tag till.

När det är fint väder och löven bara virvlar omkring en då känner jag faktiskt en ganska så stor lyckokänsla inom mig. En känsla av hopp och framtidstro. Höstpromenader är nog det bästa jag vet. Men det är ju precis som på sommaren, då är sommarnattspromenader helt fantastiska. Men även på sommaren är regnet och de gråa dagarna jobbiga, precis som på hösten. Jag tycker faktiskt det är rätt mysigt med kylan också. Men som sagt det kanske har med att göra att jag är född på hösten. Men samtisdigt känner jag hur ångestkäslorna kommer smygandes, men jag försöker vifta bort dem och tänka på alla färgsprakande och glittrande träd istället. För de får mig faktiskt att må bra. Jag hoppas bara att det håller i sig. Det blir nog jobbigare när vintern kommer, för då blir det ju verkligen mörkt.