Pust. För en timme sedan fick vi ett telefonsamtal som talade om att vår katt fortfarande är i livet. Vår älskade Chil. Han har varit borta i mer än en månad. Och nu får vi veta att han varit nere i stallet så gott som hela tiden. Vi har ropat på honom och varit ute och letat, men efter några gånger gav vi liksom upp. Han kunde ju ha blivit påkörd eller uppäten eller vad som helst. Men att han inte velat komma hem, tycker vi verkar rätt konstigt. Nu efter en timmes jagande är han i alla fall hemma hos oss igen. Det känns riktigt skönt.

Annars har vi varit ute vid Linnés stig i Uppsala och promenerat. Det känndes riktigt höstigt och jag har använt min stora stickade sjal och mössa för första gången i år. Jag måste erkänna att jag tycker att hösten är en riktigt mysig årstid. Nu ska jag titta på Lyxfällan. Trevlig kväll.