På bröstet där jag ritade mitt hjärta

Då sommarsolen slocknade,
då allt blev regn
tror jag att jag är
lyckligare än förut.

Men då höstkylan känns i luften
känns någonting fel.

För mycket nytt
för lite gammalt.
Saknad
från då.

Tänker på innan
på allt det som hänt
mellan oss.

Jag hittar aldrig svaret
på tårarna som börjat falla
igen.

Vi förlorade varandra på vägen
bort från vårat gemensamma liv.
Utan varandra förblir vi saknade.

Men tårarna fastnar nog snart
på bröstet där jag ritade mitt hjärta igår

och jag blir lycklig
en bråkdel av detta
oförglömliga år

Bild och dikt: jag själv
Dikt från höstens 2005

Fin dikt.=)

haha, blev helt paff att någon hade läst min blogg. tonåren kan bli helt fucked up ibland kände bara för att skriva lite. =)