Hösten är som hatkärlek för mig

jag älskar alla vackra färger

och blad som virvlar som glitter ner från trädkronorna

men mörkret gör mig rädd

rädd för mig själv

jag stänger in mig, vill inte visa känslor

håller händerna för ansiktet när jag gråter

för jag vill inte att du ska se mig

så förstörd.

Hösten har alltid varit min årstid

I oktober är jag född

för snart 20 år sedan

I mörkret och tillsammans med alla färger

blev jag till.

En liten, oskyldig tjej, utan hat

full av kärlek. Redo för världen.

Men mörkret hann ifatt mig

För länge sen.

(bild och dikt: jag själv)