Mina andningsvägar är igen täppta. Jag har andningssvårigheter... jag har inte orkat skriva någonting på hela veckan, den här förkylningen har verkligen slagit till hårt på mig den här gången. I tre veckor har jag kännt mig hängig till och från, vissa dagar värre än andra. Jag som skulle gjort tusen saker den här veckan, men det har inte blivit av nu, tackvare herr halsont och tant feber. Kan ni inte lämna mig i fred nu?

Igår tog Jonathan med mig på en fika efter jobbet. Till Tant Greddelin här i Enköping, det var jättemysigt. Jag avnjöt en kopp varm choklad och en äppelkaka med hemmagjord vaniljsås. Ett riktigt trevligt litet café, vilket det inte finns gott om här i lilla Enköping, så jag är glad att vi hittade nånstans att gå. Dit kommer vi garanterat gå fler gånger. Efter det hamnade vi på Åhlens, där hittade Jonathan en jacka på superrea, skitsnygg, svart, regular killjacka, för 129 kronor, den var billigare än min fodralklänning som jag köpte. Jag är verkligen sämst på att hitta saker på rean.

Jag är trött på den här förkylningen nu, på söndag ska vi till Gröna lund och nästa vecka måste jag bara vara frisk...
Nu ska jag proppa i mig antioxidanter...

Tänk att jag inte har uppdaterat kategorin illustrationer sedan påskafton. Det är snart fem månader sedan, jag satte min fot i illustrator senast. Inte konstigt att jag glömt bort både det ena och det andra. Men i alla fall så installerade jag illustrator på den nya datorn igår kväll, på windowspartitionen på vår mac. Eftersom att mitt illustartor inte är kompatibelt med mac. Så då får jag köra windows i en liten ruta istället och det fungerar faktiskt förvånansvärt bra.

Mina skills inom området rita, illustrera, måla eller vad vi väljer att kalla det för, har inte utvecklats särskilt mycket. Jag satt med en bild i flera timmar och ingenting gick som jag ville, så jag gjorde en ny, sabbt och enkelt utan att tänka så mycket. Att vara duktig på att rita är någonting jag alltid har drömt om, men den förmågan verkar inte stå på min sida. Här kommer bilden jag fixade ihop i alla fall.

Min förkylning vägrar ge med sig, trots halstabletter och en flaska förkylningsjox (för slem och hosta) från Hälsokost. Jag kanske skulle prova på att göra en egen kuckilimuckmedicin, precis som karlsson på taket. Det känns som att förkylningen bara blir värre för varje dag som går. Jag känner mig trött och hängig, hostar gör jag var och varannan minut när jag är vaken, ont i halsen har jag som tusan (vilken tur att jag inte behöver prata med er), näsan är täppt och halsen slemmig.

Har ni några förslag på kuckilimuckmediciner som ni brukar ta när ni är förkylda?
Jag har hört nåt om vitlök blandat med ja... vad kan det ha varit?

I alla fall så orkar jag inte så mycket just nu. Så jag ligger mest i soffan och vilar. Hoppas ni mår bättre än vad jag gör. Puss (tur att inte bloggpussar smittas)


Host, host, host...

Imorgon är det en väldigt speciell dag för mig... för oss, för Ida och Jonathan (det klingar rätt bra, eler hur?). Jag vet inte om det var den bästa dagen i mitt liv, men helt klart det bästa som hänt mig, någonsin. Imorgon är det tre år sedan vi blev tillsammans. Jag kommer ihåg allting så väl, hela sommaren 2005, kommer alltid att vara min och Jonathans sommar. Då vi satt uppe hela nätterna, sprang runt på ängar halvnakna, cyklade omkring, pratade, grät, älskade och levde livet. Jag kommer aldrig att glömma den kvällen då du sjöng "du är fantstisk" av Uno Svenningsson i Botaniska Trädgården, till mig. Jag kommer inte glömma någon av de sånger som du sjöng eller den musik som du spelade på din gitarr. Jag älskade varenda minut tillsammans med dig. Det var vi två mot världen. Vi var två ensamma själar som hittade varandra och blev ett.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om den sommaren (det kanske jag gör också?). Det finns inget slut. Jag kände mig fri för första gången på länge den sommaren. Innan hade jag en pojkvänn som jag varit tillsammans med sedan 2000, han låg inne i lumpen när allt det här hände, men vårat förhållande var så gott som slut. Det fanns inga slut på våra gräl inte heller på mina tårar. Vi var inte rätt för varandra, vilket jag har insett ganska mycket nu i efterhand. Jonathan var tillsammans med min klasskompis när vi började bli vänner, de gjorde slut ett tag efter att vi börjat träffas. Så många av händelser som utspelades då var inte så perfekta, långt ifrån många gånger. Det var en kamp. Men vi gick segrande ur den. Utan att någon människa kom till skada i slutänden.

Idag skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan min Jonathan, jag vill bara gå och krama om honom när jag skriver detta. Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar honom eller hur mycket han betyder för mig. Allt räcker inte. Stjärnstopp, räcker inte. Men inte heller vårat förhållande är perfekt, vi grälar, brottas, kastar skaker på varandra, gråter och har olika åsikter om mycket. Men vi tar oss igenom alla svåra stunder tillsammans. Tänk bara på hur mycket som har hänt oss på tre år.

Några händelser som jag minns specifikt är: Hultsfredsfestivalen 2006, Europaresan, cykelsemestern. Flytten till lilla huset och allt det jobbiga med att renovera och bo i en byggzon. Parisweekend i slutet av Mars 2007 och tillbaka till Frankrike kom vi samma år, sommaren 2007 besökte vi Marseille. En tripp till Liseberg blev det också den sommaren, precis efter att Jonathan tagit körkort. Flytten till Sigtuna och såklart flytten hit, till Hormesta. Nu har vi äntligen en fast lägenhet och är sambos på riktigt. Mycket, mycket mer har såklart hänt, men det här är väl de såklallade "höjdpunkterna". Sen finns det ju andra höjdpunkter som restaurangbesök, extra speciella hemmakvällar, mys och mycket mer.

Där tar ett kapitel i våra liv slut. Men nu ser vi fram emot bättre tider och många, många fler kapitel ska fyllas. Jag ser fram emot att se hur allting kommer att se ut i framtiden. Jag längtar redan efter både hus och barn. Men först vill jag ha en stadigare tillvaro, både känslomässigt och ekonomiskt. Med känslomässigt menar jag mest att jag vill må bra och känna mig trygg i mig själv. Det är viktigt för att vi båda ska må bra.

Jag hoppas att jag vaknar med ett leende på läpparna imorgon och tänker tillbaka på alla våra fina minnen och försöker lägga all negativitet bakom mig. För då vet jag att det kommer att bli en fin dag. Jag älskar dig Jonathan <3


Ps. Det tog sin lilla tid att skriva allt detta. Så byt ut imorgon mot idag ;) Jag lyckades pricka tolvslaget också.

En liten sväng ut i skogen blev det allt. Till Skogstibble. Men kantareller såg vi inga, inte nån annan svamp heller för den delen förutom ett litet, litet knippe fingersvamp. Men den lät vi växa vidare. Trots det gråa vädret, tycker jag att ljuset blev väldigt bra på bilderna. Synd bara att jag inte hann ta så många bilder innan minneskortet tog slut. 83 bilder fick bara plats. Så det måste vara nåt allvarligt fel på det minneskortet eftersom att det i vanliga fall brukar rymma uppåt 200 bilder.


En liten stund senare började det regna och jag fick såklart en lysande idé. Det blev ju ingen svampplockning, så varför inte fota istället? Vattendroppar dessutom. Jonathan stod och höll upp paraplyet ovanför oss medan jag gick runt på knä för att få så bra bilder som möjligt. Ja, jag blev rätt smutsig. Men hur ofta är man i skogen egentligen? Hehe.


Tänk vad lite luft och natur kan göra för humöret. Nu känner jag mig genast mycket piggare. Även om näsan rann utomhus, så är det ändå mycket mer uppfriskande än att bara sitta framför datorn. Så i fortsättningen ska jag försöka komma ut och få lite luft i alla fall en liten stund om dagen, oavsätt väder och vind. Jag måste tänka på hälsan, det är viktigt för att må bra.

Det är grått utanför fönstret. Precis som vädergudarna redan förutspråkat. Frågan är om jag ska trotsa vädret och bara ge mig ut i skogen? Isåfall blir det gummistövlar och paraply som gäller. Men det kan väl vara mysigt det med ibland. Först måste jag bara hoppa in i duschen och hitta några vettiga kläder att ta på mig. För jag måste nästan ut nu, känner verkligen hur luften börjar ta slut här inne.

Nej, nu får jag sluta vela. Nu ska jag ut bland buskar och snår.
Så får vi se om jag hittar nån svamp, då blir det bilder vill jag lova :)

Ha det bra!

Nu är det sängdags snart. Kvällen har spenderats framför Hotell Rwanda, fruktansvärd film, men jag kan verkligen rekommendera den.

Imorgon måste jag försöka ta mig ut en stund, har varit instängd i lägenheten i två dagar nu. Jag har en förkylning som vägrar ge med sig. Jag behöver ljus och frisk luft men det slutar ju aldrig regna. Skulle vara trevligt att komma ut och plocka lite svamp imorgon, men väderprognosen visar mera regn. Jag kommer nog behöva ett regnställ snart om det kommer att fortsätta såhär. Det är synd att vädret ska styra ens humör och begränsa en från att gå ut. Jag behöver röra på mig för att må bra.

Nu väntar boken Vildängel och en kopp kvällste inne i sovrummet. Godnatt och sov så gott.

Det pågår ständig förändring...


Ps. Designen kommer se konstig ut.

Här sitter jag med en skål glass och funderar på vad det ska bli av den här bloggen. Motivationen har liksom inte funnits där de senaste veckorna. Jag måste erkänna att jag har tröttnat lite på hela blogg-konceptet. Det känns lite väl överdrivet för min del. Jag vet inte om jag vill lägga all min energi på bloggen för att upprätthålla mina besökare eller för att upprätthålla mig själv. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men jag vill inte känna nån press. Men om man har en blogg med en del besökare så för det även med sig en stor förväntan och därmed uppstår pressen. För när jag inte kan prestera det ni förväntar er, kommer antalet besökare att försvinna. Frågan är om jag ska fortsätta skriva för er eller för min skull? Hur som helst vill jag att det ska ske en stor förändring här på bloggen. Jag ska försöka hitta en balansgång, som både passar bra för mig själv och för mina besökare. För mina besökare betyder trots allt väldigt mycket för mig, det hoppas jag att ni vet?

Jag har inte särskilt många besökare, det har ja aldrig haft. Men ändå har jag alltid varit glad för den lilla respons som jag faktiskt har fått genom mina bloggår. Jag har kämpat, men jag börjar inse nu att det är förjäves. Jag har ändå ingen chans mot de stora bloggarna. Det kommer jag aldrig ha, för jag kommer aldrig att bli som dem. Jag vill inte bli som dem. Jag är mig själv och jag hoppas att det är därför ni har kikat in här. Jag har insett att det jag har kämpat för inte är någonting som passar mig särskilt bra. Nu har jag nya mål att uppfylla. När jag är redo, kommer bloggen återigen fyllas med bilder och massvis med dagboksinlägg, förhoppningsvis mycket annat också. Jag hoppas att ni kommer att följa mig även då.


I fortsättningen kommer huvudorden i den här bloggen att vara; no pressure... Ta hand om er.

Burr, jag kom precis ut ur duschen, skönt.
Usch, vad det har regnat på oss inatt. Tidningarna blev blöta och hela jag blev blöt och klippig.
Var tog de fina sommarnätterna vägen?

Jaja, nu får jag gå till sängs i alla fall. Det ska bli skönt.
Fösrt ska jag bara tigga till mig lite massage, känner mig helt stel i ryggen.


Grått och åter grått. Hoppas det blir bättre väder snart.

Klockan är visst redan över tolv. Då hann jag inte blogga någonting igår. Jonathan har suttit vid datorn hela kvällen och jag har tittat på Morden i Midsummer. Vi sov till två idag med, men det var välförtjänt efter nattens jobb. Spörägn och storm, det var inte det roligaste vädret kan jag tala om. Mörkt och jävligt var det också. Creepy. Jag och Jonathan gick tillsammans hela tiden. Men den kommande natten ser lugnare ut. Då blir det som vanligt, jag springer och Jonathan åker hiss. Det funkar riktigt bra. Den stora frågan är bara om jag ska gå och lägga mig en stund, eller inte?

Föresten, jag har skrivit hela tjugo sidor på min berättelse redan. Det flyter på rätt bra... jag är på G. Sen om det blir någonting av det, det visar sig.


Ha det bra. Godnatt!

Jag sitter fortfarande uppe, vi ska åka iväg om en halvtimme. Vi sov till två idag så vi har inte varit särskilt trötta, men det känns lite jobbigt att vända så mycket på dygnet som man gör när man jobbar natt. Jonathan är föresten sjukskriven från Posten för sitt knä, så han är hemma på dagarna. Det är en av anledningarna till varför jag inte har uppdaterat så ofta. Jag vill ta vara på tiden tillsammans med honom, nu när han är hemma.

Idag har vi varit och badat, jag har blivit röd av solen. Jag fattar inte varför jag aldrig blir brun? Vi hade med oss pastasallad, så det var mysigt. Men sen kom åskan, så vi åkte hem. Men vi fick några timmar i solen i alla fall.

Nu på kvällen har jag börjat med min roman. Jag har redan skrivit åtta sidor, eller jag började lite redan igår. Men det går rätt bra hittills. Skönt att komma igång igen. Så att man inte tappar det helt.


Ps. Jag svrar på alla kommentarer så fort jag får tid. Så bli inte besvikna om jag inte hinner med ;)