What to do?

Skrivet: 2008-04-02, 22:26:01 / Dagboken

Om ni inte orkar läsa, kommentera föregående inlägg istället :o)


Det är inte lätt att veta vad man ska göra eller vad man ska bli. Jobba eller plugga? Vad får jag ut mest av? Kommer jag få ett bättre jobb om jag pluggar?

Frågorna är många! Jag är ett stort frågetecken. JAG VET INTE.

En sak vet jag, jag har gått hemma och velat alldeles för länge, det är dags att ta tag i det här nu. Ta tag i livet. Men frågan är fortfarande vad jag ska göra. Ansökningsblanketter måste skickas in snart om jag ska plugga i höst. Men vad ska jag plugga till då. Ska jag plugga på folkhögskola eller högskola? Jag sörjer fortfarande att jag inte kom in på fotokursen på Sigtuna folkhögskola, det hade kännts så bra. För det är den enda folkhögskolan i hela stockholms och uppsalalän som har en fotokurs. Och om jag ska söka till den igen får jag vänta i ett år. Men vad ska jag göra tills dess? Iså fall är det enda allternativet att jobba tills dess för om jag hoppar på en annan utbildning pågår den antagligen samtidigt som fotokursen.

Om jag inte ska gå fotokursen, vad finns det då för allternativ?
Skrivarlinje, skrivarlinje och skrivarlinje.

Och det är nog det enda som det finns ganska gott om här i mina trakter. Det finns skrivarlinjer lite här och var. Och alla är ett åriga förutom en som är en termin, fast då är den på distans och det kanske inte är så kul. Men å andra sidan så slutar den den 20 december vilket betyder att jag kan gå fotokursen efter det. Phu! Jag vet inte. Jag har nog hakat upp mig på den där fotokursen alldeles för mycket. Men det känns faktiskt som att det är det enda rätta för tillfället, det är det jag brinner för, det är det jag vill göra. JAG VILL FOTA!

Skrivarlinjen har alltid varit min dröm, en dröm om ett framtida författarskap. När någon frågat mig vad jag ska bli när jag blir stor, har jag alltid sagt att jag ska bli författare. Men vad hände med det? Jag har knappt skrivit annat än har på bloggen de senaste två åren. Jag har inte påbörjat en berättelse på nästan ett år och jag har inte skrivit dikter sedan sista året på gymnasiet. Vart tog min skrivar glädje vägen? Den byttes ut mot bloggen och min fotoglädje istället. Eller?

Nu vet jag inte vad som är min dröm längre. Allting känns omöjligt i denna värld, där alla andra är så mycket bättre än vad jag är. Det är alldeles för svårt att vara unik och komma med sitt eget. Jag vet inte vart jag befinner mig i skrivandet just nu, eftersom att jag haft ett sådant långt uppehåll. Men jag har fastnat i kärlekstrams-tresket, ungdomstragiker och vad har jag att komma med innom det ämnet? Jag känns ute. Eller vad är egentligen inne? Om jag vill att det ska vara inne så är det väl inne?

Men vem vill läsa kärlekstrams, ungdomsdepp-berättelser? Från en högst amatörmässig författare?
Hmm, nobodey...

Nu kanske ni undrar, jobb då. Ska du inte ta och jobba ett tag? Jo visst. Om jag inte vore världens största fegis som är skiträdd för att ens skriva en jobbansökan och skicka in den, bara för att jag är så fånigt rädd för att gå på en arbetsintervju. Usch, jag ryser i hela kroppen. MEN, jag har blivit lite bättre, jag har faktiskt upplevt min största skräck att gå på arbetsintervju, men hur bra gick det, inte särskilt bra eftersom att det visade sig att personen de sökte behövde ha körkort.

JAG ÄR RÄDD FÖR DET MESTA.


Oj, nu kanske jag har lättat mitt hjärta alldeles för mycket. Men jag ska försöka ta tag i mig själv nu, söka till några utbildningar och se ifall det finns något vettigt jobb som skulle passa mig och faktiskt söka det, trots min rädsla.


Jag ösnakr att jag kunde vara mer social och mindre rädd!

carro sa:

svar:
haha nej verkligen inte! :P detsamma :)


Datum: 2008-04-02: Tid: 23:00:56
Bloggadress/URL: http://carolinelundin.blogg.se
Marielle sa:

(svar) tack så mycket! ja verkligen. hur är planerna för imorgon? :)


Datum: 2008-04-03: Tid: 00:09:52
Bloggadress/URL: http://mariellem.blogg.se
Meli sa:

Hihih tack så mycket


Datum: 2008-04-03: Tid: 06:35:54
Bloggadress/URL: http://mellikaa.blogg.se
Sanna sa:

Hm, livet är inte lätt. Men nu låter jag som en moraltant, men jag tror så här. Drömma det gör vi hela tiden, människan behöver drömmar och mål för att klara sig. Men för att kunna nå våra drömmar så måste vi ha våra behov tillfredsställa.

Går man hemma för långtid så blir manförslappad, bekväm och isolerad från den sociala biten man faktiskt får genom ett jobb. Så självklart så känns det hemskt att behöva jobba, eller i ditt fall skrämmande. Men det är ju bara för att det är något nytt.

Vi människor vill ha trygghet, miljöer där vi känner oss bekanta med. Men jag tror att du skulle behöva jobba lite. Även hur läskigt det ens känns. Börja försiktigt, ta ett heög jobb eller jobba extra några timmar. Det kommer ge dig mycket. Samt att du får in lite pengar som du själv ha tjänat ihop. Oh medans du har nått att syssla med så brukar ens hjärta lätta lite och man ser mer klart vad som man bör göra.


Datum: 2008-04-03: Tid: 07:30:50
Bloggadress/URL: http://iduni.blogg.se
Sofia sa:

Det är jätte svårt det där med vad man ska göra och vad man ska "bli".
Men om du brinner för att fota och skriva så tycker jag absolut att du ska satsa på det!
Gå på magkänslan, vad känns bäst?

Hoppas du kommer fram till något och slipper vela och fundera!


Datum: 2008-04-03: Tid: 07:39:53
Bloggadress/URL: http://tusse.tjejsajten.se
Jennie sa:

jag känner också, att jag vet inte :/ känns som att det kommer ta lång tid innan jag vet vad jag vill göra


Datum: 2008-04-03: Tid: 10:49:12
Bloggadress/URL: http://unreal.blogg.se
Sanie sa:

Åh, jag förstår verkligen hur du känner. Är själv i en liknande situation... Vet hur svårt det kan vara att ta sig i kragen och få något vettigt gjort. Det är så jobbigt när man inte riktigt vet vad man vill..

Duktigt att du hade sökt ett jobb iaf, lycka till! :D Själv så hindrar rädslan mig från att göra detsamma. Precis som du skriver är det lätt att vara rädd.. Vilket egentligen är himla dumt. Hur som hellst, gillar din blogg. Fina bilder och sånt. Lär återkomma hit, var första gången nu :)


Datum: 2008-04-04: Tid: 02:11:38
Bloggadress/URL: http://sanies.blogg.se
Carro sa:

Jag känner igen mig mycket i det du skriver, och jag måste bara säga att du är inte ensam. Jag känner ren panik över att inte veta vad man vill bli eller ska göra, men sanningen är väl att om man bara koncentrerar sig på att hitta sina svar och mål så har hela livet hunnit passera. Så någonstans måste man nog börja även om man känner sig som ett frågetecken.

Jag tycker det är bra av dig att börja söka jobb även fast det känns lite jobbigt kanske, hoppas verkligen att du får jobbet du sökt :)


Datum: 2008-04-05: Tid: 00:29:19
Bloggadress/URL: http://regalo.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin