Jag har hjärnsläpp idag. Alla mina försök till måndagspoesi har blivit ihopskrynklade och kastade i papperskorgen. Så det blir nog inget idag. Om jag inte skulle komma på någonting senare. Men just nu känns det inte som det. Men det har ju blivit en hel del dikter ändå här på senaste tiden. Mer än vad jag skrivit på tre års tid. Så jag är nöjd ändå. Jag vet hur det är med dikter, de kommer när de kommer och ibland går de inte att tvinga fram dem. Jag väntar till rätt tillfälle istället och delar med mig av det vid ett senare tillfälle.

När jag startade den här bloggen hade jag tänkt att jag skulle kunna visa mina dikter här. Men istället började mitt intresse för det svalna och istället föddes mitt fotointresse. Jag är väldigt glad för det, för nu kan jag kombinera både dikter och foton. Då blir det ju en dubbelt så stark känsla över det hela. Så jag är väldigt glad för att jag började blogga. Det har givit mig mer inspiration och mig en chans att utvecklas, på ett sätt som jag inte hade gjort annars. Mycket tack vare er läsare som peppat mig och gillat det jag gör. Jag vet vad jag tycker är roligt nu, det visste jag inte innan. Det är då man kan utvecklas och komma någon vart.