Vädret verkar ha mer beslutsångest än jag i dessa förvridna sommartider. Vackert sommarregn börjar bli en tråkig klyscha när halva sommaren regnar bort. Bleka solstrålar som försöker tränga sig igenom de tunga åskmolnen, men som fastnar i blåsten och svischar förbi. Den svenska sommaren börjar förlora sin charm. Jag är på bristningsgränsen idag igen, vädret försvårar livet för vissa. Jag är en av dem som är beroende av vädret. Det här är en sådan dag jag inte borde sitta inne och bara vara. Det får ångesten att odla nya frön och det vill jag helst slippa. Någon som har lust att ta en fika på stan?