det här är ett litet brev
Skrivet: 2009-05-13, 22:23:50 / Poesi
jag skriver det här brevet
bara till dig, älskling
välformulerat och vackert
ett farväl...
från denna värld
i en annan verklighet
älskling...
bläcket börjar ta slut nu
texten blir svag
orden bleknar
bli inte rädd
jag somnar aldrig innan dig
du vet
det här är ett brev bara till dig
ett farväl
ett hejdå
jag tänkte ett tag,
älskling,
på hur allt skulle kunna bli
jag har försökt länge nu
du med
när du öppnar det här
bli inte ledsen då,
för jag älskar dig ändå.
Jag tycker det kan vara svårt att veta hur mycket sanning det ska ligga i det man skriver, ifall det måste handla om mig bara för att det är i jag-form och så vidare. Jag skriver mest det som faller mig in, oftast känns mina texter väldigt personliga, men det behöver inte ligga så mycket sanning i det jag skriver jämt. Fantasin för flöda fritt, det är det jag gillar bäst. Orden får tala för sig själva, alla får tolka orden som de vill, det är väl det som är tanken? Det är i alla fall så jag vill ha det.
Jag var tystnaden
Skrivet: 2009-04-29, 23:46:21 / Poesi
Tillsammans slog våra hjärtan
tvåkommafem hjärtslag per sekund
i tystnaden under den klara sistaaprilhimlen
satt jag blickstilla.
Ditt hjärta slog alltid hälften så fort som mitt
mina händer var alltid iskalla
den soligaste dagen i juli.
Jag var alltid tystare än vinden
du hade alltid någonting att säga,
olikheter...
Jag var självkritisk,
du var snyggast i världen
i alla fall i spegelglaset.
Din blåa blick var ivrig den kvällen
du letade dig,
in under mitt tunna linne
med fingertopparna,
lika försiktigt som första gången
du smekte undan en hårslinga från mitt ansikte
en sen eftermiddag i slutet av agusti
för snart fyra år sedan.
lite som då
Skrivet: 2009-04-26, 22:32:02 / Poesi

Den där dagen
minns du?
Du tog min lilla hand i din
och sa att allting skulle bli bra.
Det var mörkt då, ute och inne.
Livet.
I total ensamhet.
Jag hittade aldrig orden
du prickade alltid mitt i prick
med dina kreativa formuleringar
i dina låttexter
och i livet
Jag undrade ifall jag någonsin skulle slå dig
i ordkastning
eller om jag skulle gå därifrån som förlorare.
Du är lite som jag
lite som du
och tillsammans är vi förlorarna
som vinner allt.
lite godnatt-poesi. ibland är det bra att vara ensam, i alla fall för min kreativitet....
Jag...
Skrivet: 2009-02-01, 22:16:18 / Poesi
allmänbildad
eller vacker
jag är mig själv
och det är jag glad för
- blyg, söt, fundersam
kreativ, borta i andra tankar
och virrig
liten, bland hundratals ord
jag skulle kunna skapa stordåd
jag kan göra vad jag vill
jag kan vinna
jag kan förlora
men ändå i slutändan
stå som segrare
i evigheten är jag vacker
jag är ung och har hela livet framför mig
jag försöker och misslyckas
men i slutändan lyckas jag med det mesta
jag känner iver och längtan
inför framtiden
jag andas och jag är hel
väck mig med en kyss
Skrivet: 2008-12-09, 15:50:38 / Poesi
väck mig i slutet av januari
när ljustimmarna blir längre
då är jag redo för världen igen,
för livet
ta bort paniken
och sluta gör mig besviken
sjung för mig då
så mjukt och vackert
en kärlekssång
jag kan aldrig få nog av din
varma andedräckt
mot min torra vinterhud
väck mig med en kyss
när januari är över
torsdagspoesi
Skrivet: 2008-12-04, 17:58:53 / Poesi
När allt är bra
ska jag sväva ovanför molnen
när allt är över
ska jag andas ut igen
all den luft som
fastnat i mina lungor
alldeles för länge
tänk er alla ord
som jag hållt inom mig
som jag aldrig vågat säga
när min tid kommer
ska jag berätta allt
och lite till
då ska du få veta hur jag känner
för du vet att jag aldrig pratar i onödan
Det känns magiskt, jag önskar att jag alltid kunde skriva av mig. Men ibland finns varken lusten, motivationen eller kreativiteten. Så när lusten väl infinner sig måste jag vara snabb på att skriva ner alla orden och alla bokstäver som bildar meningar. Jag kommer att sluta med Måndagspoesi och istället skriva när orden finns tillgängliga, det känns bäst för mig. För det är väl ingen skillnad på måndags, tisdags, onsdags, torsdags, fredags, lördags eller söndagspoesi?
Take care.
Att rymma hemifrån
Skrivet: 2008-10-13, 14:42:27 / Poesi
rusar hon ner för spiraltrappan
ut i duggregnet.
Hon tittar upp under
mössan
som hänger vinröd ner
över hennes ögon
Värmande,
stickad,
av mormor.
i rabbatten utanför
växer sommarens sista lilja
i betongkvarteret
en liten flicka
i en stor värld
rymmer från mamma och pappa.
Flickan med rosetten i håret
Skrivet: 2008-10-04, 16:47:43 / Poesi
Du sjöng en sång en gång
om en flicka
du sett
på gatan
En rosett på sned
i ett gyllenbrunt hår
Du kom ihåg det
som om det vore igår
Du spelade på en ostämd gitarr
i ett rum med kallt
ljusrörsljus
Olyckliga stämmor strömmade ut
från rummet som luktade sprit
och cigaretter
du som hade slutat röka
förra året
Besynnerlig, raspig röst
och ojämna melodier
Det var en sång till henne
med rosetten i håret.
Av Ida Molin
Som en porslinsängel
Skrivet: 2008-09-30, 18:15:28 / Poesi
Du gjorde mig skör
som en porslinsängel
den där gången
när du kastade mig
i papperskorgen
som ett obetydligt papper
med svartvit text
Även fast du var verbal
kunde du inte förmå dig
att berätta varför
jag var tvungen att gå
Du färdades på en linbana
i lekparken
Jag kommer aldrig att glömma
hur entusiastisk du var
första gången vi sågs
Lösenord
Skrivet: 2008-09-30, 00:18:08 / PoesiHoppas ni gillar mina dikter.

Jag älskar min stora halsduk.
på att få lösenordet till
ditt hjärta
Det som du en gång kastade
i en fontän
En sån med mynt
som ger lycka
du vet
Jag blir ivrigare
för varje löv som faller
Desto mer orange världen blir
desto hårdare måste jag virra halsduken
det blir höst
och ditt hjärta är fortfarande bortkastat
två komma fem hjärtslag per sekund
Skrivet: 2008-09-29, 19:24:41 / Poesi
Fotograf: Jonathan
Redigering: Jag själv
Dikt: Jag själv
Jag skymtar dig
genom en glaskula
en sån där som kan spå
Din hud är befläckad
av trycksvärta
efter en ogenomtänkt natt
i trapphusen
Du kommer springandes därifrån
hem till mig
Jag vägrar att förstå
hur ditt hjärta fortfarande kan slå
så snabbt.
Jag ser dig genom en glaskula
en genomskinlig sak
som kan spå
två komma fem hjärt slag per sekund
ditt hjärta slår fortfarande snabbare
än mitt.
att falla tillbaka
Skrivet: 2008-09-25, 21:11:22 / Poesi
faller tillbaka
till då
livet var svart
rädda mig
innan tårarna
förstör
Innan jag tappar greppet
och förlorar allt jag har kvar
dig
jag förlorar mig själv
ibland
alla lämmnar mig till slut
jag måste hjälpa mig själv
nu
Måndagspoesi
Skrivet: 2008-09-22, 19:02:29 / PoesiOm ni vill får ni gärna ta orden, vrida lite på dem och se vad som dyker upp på just ditt tangentbord. Det skulle verkligen vara roligt att se hur olika orden kan tolkas av olika personer.
Nu i början tänkte jag ta hjälp av utvalda ord för att komma igång med skrivandet igen. Det kan vara både lättare eller svårare beroende på vad det är för ord. Men jag tycker i alla fall att det är ett bra sätt att få fart på huvudet och fingrarna.

har långsamt förvandlats
luften har blivit grumlig
jag blir allt mer fumlig
av alla lögner
som döljer
livets gåtor
Det är ingen nyhet, de kan täcka sår
skyla dem med sårbarhet
tiden bara går
år erfter år, efter år, efter år...
Ord blir till meningar...
Skrivet: 2008-09-15, 22:54:11 / Poesi
Det var du och jag mot världen
älskling
Tills världen rasade samman.
vi föll också, fast inte lika djupt.
Vissa skulle nått botten
men vi klarar allt.
Jag tar en paus från mitt kaos
Imorgon dricker jag te med honung
istället för te med socker
Nonsens...
I övermorgon är vi tillbaka på ruta ett.
Nästa år minns vi allt i dimma.
En liten dikt - Nonsens. Skriven på en och en halv minut. Love words.
Edit 00.26; Poesimåndag eller måndagspoesi (vilket låter bäst), kanske skulle vara något jag skulle börja med? Då jag publicerar dikter som jag skrivit under den senaste veckan om jag skrivit någon det vill säga. En ny lite egen bloggidé. För jag saknar verkligen att skriva dikter. Så det kan ju vara ett bra sätt att komma igång på.
Nu går vi vidare
Skrivet: 2008-06-02, 00:09:25 / Poesi
ett ögonblick av total lycka
vi har bestämt oss
för att lämnar den här staden
vi går vidare nu
vänder blad
börjar på ett nytt kapitel
en helt ny bok
skriver om skriver nytt
ett blankt papper
till för att fyllas
vi är redo
För att möta det som folk kallar ”framtiden”
Ida Molin ´08
På bröstet där jag ritade mitt hjärta
Skrivet: 2007-12-02, 16:48:22 / Poesi
Då sommarsolen slocknade,
då allt blev regn
tror jag att jag är
lyckligare än förut.
Men då höstkylan känns i luften
känns någonting fel.
För mycket nytt
för lite gammalt.
Saknad
från då.
Tänker på innan
på allt det som hänt
mellan oss.
Jag hittar aldrig svaret
på tårarna som börjat falla
igen.
Vi förlorade varandra på vägen
bort från vårat gemensamma liv.
Utan varandra förblir vi saknade.
Men tårarna fastnar nog snart
på bröstet där jag ritade mitt hjärta igår
och jag blir lycklig
en bråkdel av detta
oförglömliga år
Bild och dikt: jag själv
Dikt från höstens 2005
Halsduken
Skrivet: 2007-11-14, 02:31:25 / Poesigigantiska
halsduk runt min hals.
Röd, brun, orange och några stänk av lila
Stickat garn.
Skinnjacka och stövlar
höstensmåste
sedan är jag redo
för en promenad bland löven.
Bland höstens skönheter
trampar jag
på asfalten.
Höstkärlek
Skrivet: 2007-10-22, 17:20:50 / Poesi
Jag plockar upp ett löv.
Du sparar det som ett oförglömligt minne
från vår första höst.
Vi kramar varandra i lövhögen
och tillsammans med hösten
blir vi lika färgglada.
Vi sparkar löven framför oss
de virvlar upp tillsammans med blåsten
i ett lyckorus brusar jag upp mig över kärleken.
En overklig saga
om en osannorlik kärlek
har blivit sanning.
(Dikt: jag själv, från hösten 05)

Eskimå
Skrivet: 2007-10-14, 12:20:00 / PoesiVi frös fast,
i en lycklig illusion
i det som var vår kärlek.
Jag förblindades av musikglittret
runt omkring dig.
Jag blev text i din musik,
som handlade om oss.
Vi svävade i ett magnetfält
utan vingar.
Lyckan var vår verklighet,
vi levde i en dröm
som gick i uppfyllelse.
Du räddade mig från verkligheten
en kort sekund.

Hatkärlek
Skrivet: 2007-10-13, 23:43:21 / PoesiHösten är som hatkärlek för mig
jag älskar alla vackra färger
och blad som virvlar som glitter ner från trädkronorna
men mörkret gör mig rädd
rädd för mig själv
jag stänger in mig, vill inte visa känslor
håller händerna för ansiktet när jag gråter
för jag vill inte att du ska se mig
så förstörd.
Hösten har alltid varit min årstid
I oktober är jag född
för snart 20 år sedan
I mörkret och tillsammans med alla färger
blev jag till.
En liten, oskyldig tjej, utan hat
full av kärlek. Redo för världen.
Men mörkret hann ifatt mig
För länge sen.

(bild och dikt: jag själv)